Vi måste kunna prata pengar men aldrig med regeringens synsätt

Sätter man en definitiv prislapp på hur mycket en människa får ”kosta” är vi ute på ett sluttande plan som inte hör hemma i en demokrati. Sätter vi ett max tak på hur mycket PA och LSS får kosta har vi ingen rättighetslag längre. Lagen är då reducerad till låt oss kalla det ”välgörenhetslag” där vi ska stå med mössan i hand och vara tacksamma om vi får hjälp – allt efter hur givmild staten vill vara efter rådande konjunktur. Dåliga tider, inga pengar, ingen hjälp efter behov– punkt. Detta är så klart helt oförenligt med både LSS intentioner och FN-s funktionsrättskonvention  som är mycket tydliga. Hjälpen ska ges efter behov, inte efter om det är hög eller lågkonjunktur.

Vi vet att det finns en del som inte vill prata pengar överhuvudtaget. Vi menar att det är en strategi som slår fel, särskilt när motståndarna inte gör något annat än bara pratar pengar. Vi blir inte tagna på allvar därför att ingenting i samhället är gratis. All välfärd finansierar vi gemensamt via skatter.

Vi kan prata pengar när som helst, det avgörande för oss är hur diskussionen om pengar förs. Regeringens argumentation är emellertid verkligen motbjudande. Frågan om assistansreformen och hela LSS får aldrig reduceras till att bara handla om kronor och ören vilket regeringen vill göra. Vi viker oss  inte en millimeter. Har vi däremot en diskussion om hur vi ska säkerställa att det finns tillräckligt med pengar  så att alla viktiga områden i välfärden får sitt är det en helt annan sak för oss. Skolan, sjukvården, sjukförsäkringen, äldreomsorgen mm är lika viktiga som assistansreformen. Ser vi till välfärden i helhet som assistansen och LSS är en del av kan vi inte blunda för att den i en ganska nära framtid står inför utmaningar när befolkningen blir allt äldre, robotar (som inte betalar inkomstskatt, arbetsgivaravgifter eller moms) tar över allt mer arbetsuppgifter. Ska alla få assistans efter behov kommer utgifterna att öka, som allt annat i samhället.

En sådan diskussion är faktiskt nödvändig inför framtiden. Med lite vilja har Sverige som ett av världens rikaste länder utmärkta förutsättningar att finansiera välfärden till alla, efter behov även i framtiden.

Givetvis måste också de mjuka demokratiska värdena betonas när för försvarar assistansreformen.
.
·   Allas rätt till självbestämmande, goda levnadsvillkor, full delaktighet i samhället.

·  Vilken typ av samhälle vill vi ha? Ska Sverige vara ett samhälle där hjälp ges efter behov, eller ett samhälle där den starkes rätt gäller, där vi ska förlita oss till anhöriga eller välgörenhet?

·  Ska demokratin gälla alla i landet eller ska en liten utsatt minoritet vara uteslutna som inte kan delta i föreningslivet eller partipolitiken?

·  Ska FN-s funktionsrättskonvention (CRPD) vara något vi tar på allvar eller endast en fin pappersprodukt som ingen  makthavare behöver bry sig om?

·  Är det värdigt en demokrati att en liten minoritet ständigt måste höra att ”vi kostar för mycket pengar?



VIMPA

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bättre rutiner och kontroll hos Försäkringskassan för att komma åt kriminalitet och oseriösa anordnare

Regeringen vill förbättra kommunikationen mellan Försäkringskassan och kommunerna men det löser inga grundläggande problem

Oerhört tråkigt att en debattör hos Kommunalarbetaren vill riva upp assistansreformen