Vi måste kunna prata pengar men aldrig med regeringens synsätt
Sätter man en definitiv prislapp på hur mycket en
människa får ”kosta” är vi ute på ett sluttande plan som inte hör hemma i en
demokrati. Sätter vi ett max
tak på hur mycket PA och LSS får kosta har vi ingen rättighetslag längre. Lagen
är då reducerad till låt oss kalla det ”välgörenhetslag” där vi ska stå med
mössan i hand och vara tacksamma om vi får hjälp – allt efter hur givmild
staten vill vara efter rådande konjunktur. Dåliga tider, inga pengar, ingen
hjälp efter behov– punkt. Detta är så klart helt oförenligt med både LSS
intentioner och FN-s funktionsrättskonvention som är mycket tydliga. Hjälpen ska ges efter behov, inte efter om det är hög eller
lågkonjunktur.
Vi vet att det finns en del
som inte vill prata pengar överhuvudtaget. Vi menar att det är en
strategi som slår fel, särskilt när motståndarna inte gör något annat än bara
pratar pengar. Vi blir inte tagna på allvar därför att ingenting i samhället är
gratis. All välfärd finansierar vi gemensamt via skatter.
Vi kan prata pengar när som
helst, det avgörande för oss är hur diskussionen om pengar förs.
Regeringens argumentation är emellertid verkligen motbjudande. Frågan om
assistansreformen och hela LSS får aldrig reduceras till att bara handla om
kronor och ören vilket regeringen vill göra. Vi viker oss inte en
millimeter. Har vi däremot en diskussion om hur vi ska säkerställa att det
finns tillräckligt med pengar så att
alla viktiga områden i välfärden får sitt är det en helt annan sak för oss.
Skolan, sjukvården, sjukförsäkringen, äldreomsorgen mm är lika viktiga som assistansreformen.
Ser vi till välfärden i helhet som assistansen och LSS är en del av kan vi inte
blunda för att den i en ganska nära framtid står inför utmaningar när befolkningen
blir allt äldre, robotar (som inte betalar inkomstskatt, arbetsgivaravgifter
eller moms) tar över allt mer arbetsuppgifter. Ska alla få assistans efter
behov kommer utgifterna att öka, som allt annat i samhället.
Givetvis måste också de mjuka demokratiska värdena betonas när för försvarar assistansreformen.
.
· Allas rätt till
självbestämmande, goda levnadsvillkor, full delaktighet i samhället.
· Vilken typ av
samhälle vill vi ha? Ska Sverige vara ett samhälle där hjälp ges efter behov,
eller ett samhälle där den starkes rätt gäller, där vi ska förlita oss till
anhöriga eller välgörenhet?
· Ska demokratin
gälla alla i landet eller ska en liten utsatt minoritet vara uteslutna som inte
kan delta i föreningslivet eller partipolitiken?
· Ska FN-s funktionsrättskonvention (CRPD) vara något vi tar på allvar eller
endast en fin pappersprodukt som ingen
makthavare behöver bry sig om?
· Är det värdigt en
demokrati att en liten minoritet ständigt måste höra att ”vi kostar för mycket
pengar?
VIMPA
Kommentarer
Skicka en kommentar