Behovs och omprövningarna måste göras om!

Brukarrörelsen har med all rätta under senare år riktat hård kritik mot de allt mer integritetskränkande omprövningarna av rätten till personlig assistans. Det finns otaliga berättelser om personer som måste utstå grova kränkningar av sin integritet vid behovs och omprövningar av rätten till kunna leva som andra.

 Nyligen genomgick VIMPA-s talesperson Thomas Juneborg en tvåårsomprövning som Thomas upplevde som oerhört kränkande. Som alla andra som är beviljade personlig assistans genomgick Thomas 2013 en mycket grundlig utredning där livet kartlades ner i minsta detalj. Omprövningen 2015 för Thomas var mycket mildare, i praktiken bara en avstämning av läget som omprövningarna/avstämningarna gick till innan den negativa spiralen för assistansreformen började snurra allt snabbare neråt från 2009-10.

I och med att allt fler förlorar assistansersättningen, regleringsbreven till FK med mera var Thomas inställd och förberedd på en del frågor. Däremot väntade han sig inte att de skulle vända ut och in på livet ännu grundligare än 2013. Thomas är beviljad en del dubbelassistans för resor, deltagande i konferenser och längre utflykter. Dubbelassistansen ifrågasätts nu med krav på ett intyg från en arbetsterapeut. I sin egen blogg sammanfattar Thomas upplevelserna från omprövningen så här:


Jag vägrar kalla det jag gick (och fortfarande går igenom) för en behovsbedömning med målet att ge assistans efter behov! Det enda syftet med ”omprövningen” var och är att vända på varenda sten för att om möjligt kunna minska antalet beviljade timmar! 


Runt om i landet sitter tusentals personer och är livrädda för omprövningarna och att förlora assistansersättningen. Berättelser som Thomas är mycket vanliga. Vi menar att det är ett grundläggande systemfel om så många är rädda för att flora assistansen även utan ändrade hjälp/stödbehov.

Jodå, vi vet att tvåårsomprövningarna är inskrivna i Socialförsäkringsbalken. Däremot står det ingenting om hur de ska göras, det nuvarande systemet är Försäkringskassans egen konstruktion. Givetvis måste det göras en behovsbedömning när rätten till personlig assistans ska beviljas. Vår bestämda uppfattning är emellertid att de måste göras på helt annat sätt än idag där vår rätt till grundläggande integritet garanteras. Dagens behovsbedömningar och omprövningar har ingenting att göra med det som LSS står för och syftet med lagen. Vi vill att:

·  För alla som har livslånga behov av hjälp och stöd ska tvåårsomprövningarna endast vara avstämningar

·  Vi vill omdefiniera de grundläggande behoven så att de olika delmomenten försvinner. Då får vi också bort kränkande frågor som hur ofta/hur lång tid ett besök på toaletten tar.

·  För det grundläggande behovet personlig hygien ska således det enda FK och kommunerna ska få fråga om är den sammanlagda tiden för allt som räknas till det behovet. Det betyder också att för t.ex. grundläggande behovet måltider ska all tidsåtgång räknas som grundläggande från att måltiden börjar förberedas till att allt är avslutat med diskning mm. Egentligen borde även inköp av mat och kläder räknas som grundläggande.

·  För en del (men inte det stora flertalet) som har personlig assistans minskar efterhand hjälpbehovet. Då är det motiverat med en grundligare omprövning men inte så omfattande som det Thomas och tusentals andra personer blivit och blir utsatta för. Försäkringskassan.


När det ständigt pratas om att den personliga assistansen är för dyr verkar samtidigt Försäkringskassan ha närmast obegränsade resurser till att kontrollera om vi verkligen har rätt till statlig assistansersättning, även utan ändrade hjälpbehov. Hur mycket kostar det skattebetalarna?


VIMPA

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Assistansreformens intentioner håller på att rämna!

Vi måste kunna prata pengar men aldrig med regeringens synsätt