Behovs och omprövningarna måste göras om!
Brukarrörelsen har med all rätta under senare år
riktat hård kritik mot de allt mer integritetskränkande omprövningarna av
rätten till personlig assistans. Det finns otaliga berättelser om personer som
måste utstå grova kränkningar av sin integritet vid behovs och omprövningar av rätten
till kunna leva som andra.
Nyligen
genomgick VIMPA-s talesperson Thomas Juneborg en tvåårsomprövning som Thomas
upplevde som oerhört kränkande. Som alla andra som är beviljade personlig
assistans genomgick Thomas 2013 en mycket grundlig utredning där livet
kartlades ner i minsta detalj. Omprövningen 2015 för Thomas var mycket mildare,
i praktiken bara en avstämning av läget som omprövningarna/avstämningarna gick
till innan den negativa spiralen för assistansreformen började snurra allt
snabbare neråt från 2009-10.
I och med att allt fler förlorar
assistansersättningen, regleringsbreven till FK med mera var Thomas inställd
och förberedd på en del frågor. Däremot väntade han sig inte att de skulle
vända ut och in på livet ännu grundligare än 2013. Thomas är beviljad en del
dubbelassistans för resor, deltagande i konferenser och längre utflykter.
Dubbelassistansen ifrågasätts nu med krav på ett intyg från en arbetsterapeut. I
sin egen blogg sammanfattar Thomas upplevelserna från omprövningen så här:
Jag vägrar kalla det jag gick (och
fortfarande går igenom) för en behovsbedömning med målet att ge assistans efter
behov! Det enda syftet med ”omprövningen” var och är
att vända på varenda sten för att om möjligt kunna minska antalet beviljade
timmar!
Runt om i landet
sitter tusentals personer och är livrädda för omprövningarna och att förlora
assistansersättningen. Berättelser som Thomas är mycket vanliga. Vi menar att
det är ett grundläggande systemfel om så många är rädda för att flora
assistansen även utan ändrade hjälp/stödbehov.
Jodå, vi vet att
tvåårsomprövningarna är inskrivna i Socialförsäkringsbalken. Däremot står det
ingenting om hur de ska göras, det nuvarande systemet är Försäkringskassans
egen konstruktion. Givetvis måste det göras en behovsbedömning när rätten till
personlig assistans ska beviljas. Vår bestämda uppfattning är emellertid att de
måste göras på helt annat sätt än idag där vår rätt till grundläggande
integritet garanteras. Dagens behovsbedömningar och omprövningar har ingenting
att göra med det som LSS står för och syftet med lagen. Vi vill att:
· För
alla som har livslånga behov av hjälp och stöd ska tvåårsomprövningarna endast
vara avstämningar
· Vi
vill omdefiniera de grundläggande behoven så att de olika delmomenten
försvinner. Då får vi också bort kränkande frågor som hur ofta/hur lång tid ett
besök på toaletten tar.
· För
det grundläggande behovet personlig hygien ska således det enda FK och
kommunerna ska få fråga om är den sammanlagda tiden för allt som räknas till
det behovet. Det betyder också att för t.ex. grundläggande behovet måltider ska
all tidsåtgång räknas som grundläggande från att måltiden börjar förberedas
till att allt är avslutat med diskning mm. Egentligen borde även inköp av mat
och kläder räknas som grundläggande.
· För
en del (men inte det stora flertalet) som har personlig assistans minskar
efterhand hjälpbehovet. Då är det motiverat med en grundligare omprövning men
inte så omfattande som det Thomas och tusentals andra personer blivit och blir
utsatta för. Försäkringskassan.
När det ständigt pratas om att den personliga
assistansen är för dyr verkar samtidigt Försäkringskassan ha närmast
obegränsade resurser till att kontrollera om vi verkligen har rätt till statlig
assistansersättning, även utan ändrade hjälpbehov. Hur mycket kostar det
skattebetalarna?
VIMPA
Kommentarer
Skicka en kommentar